Hur gick Arlanda från att vara Nordens ledande flygnod till en flygplats vars resenärer ofta tvingas byta plan i Köpenhamn eller Helsingfors innan de kan ta sig vidare ut i världen? Politiska beslut har spelat en stor roll i denna utveckling, som nu hotar Stockholms attraktivitet som plats för globala huvudkontor.

Hur gick Arlanda från att vara den ledande flygnod i Norden till att bli en flygplats vars resenärer oftast tvingas byta plan i Köpenhamn eller Helsingfors innan de kan ta sig vidare ut i stora världen? Och vilken roll spelar politiska vägval i Arlandas sorgliga utveckling?

Stockholm är fortfarande Nordens ledande huvudstad med flest globala huvudkontor, vilket skapar arbetstillfällen och stöder ett ekosystem av företag som bidrar till stadens attraktivitet. För att dessa huvudkontor ska trivas och stanna behövs dock bättre transportvägar. Trots Arlandas tidigare position som Nordens största flygplats har antalet direktlinjer minskat, vilket gör att Stockholm hamnar efter betydligt mindre städer som Helsingfors i internationella förbindelser.

Men för att huvudkontoren ska fungera och vilja stanna i Stockholm behövs rimliga transportvägar. Vid millennieskiftet var Arlanda fortfarande Nordens största flygplats, mätt i antal passagerare. Men sedan dess har nästan ett kvarts sekel gått. Och under den tiden har Arlanda fått mycket lite kärlek.

Nu har flygplatsen förlorat mycket av sin forna position. Det finns i dagsläget bara fyra direktlinjer året runt från Arlanda till Nordamerika och Ostasien. Inte så imponerande jämfört med Köpenhamns nio. Och kanske ännu mindre imponerande jämfört med att Helsingfors flygplats har sex direktlinjer, trots att Helsingfors är en betydligt mindre stad än Stockholm.

Att det blivit på det här sättet beror på att svensk politik valt att konsekvent nedprioritera investeringar i flygplatsen och lägga krokben för flyget i form av extra skatter på resor till och från Sverige – samtidigt som andra länder gjort precis tvärtom, eftersom de förstått flygets betydelse för turism och näringslivets konkurrenskraft. Med berått mod har vi fallit på eget grepp och knutit ihop våra egna skosnören.